Lasoras, den galne. Ingen känner till hans ursprung, och man misstänker att han är minst lika mäktig som Ma'sharos'tian. Att bara nämna hans namn får även de modigaste att darra av skräck. Demoner och änglar vågar knappt rör sig när han närmar sig. Djävlar och ärkeänglar flyr panikslagna. Trots alla legender om honom och hur han föraktar allt och alla, finns det inga rapporter om att han någonsin angripit människor oprovocerat. Oftast har han bara tittat ogillande på dem, för att sedan vandra vidare. Han brukar kallas för en djävul, trots att han är betydligt större än någon känd djävul som man tidigare träffat på. Var hans egentliga hemvist finns är okänt, inget tyder på att det skulle vara Helvetet. Dock finns det dokument från drakriddare som sett honom på flertalet platser i Labyrinten. Men än fler är de rapporter som talar om möten med djävulen ovanjord, där han tillsynes vandrar runt planlöst.
Lasoras är mycket stor, minst huvud och axlar längre än en vuxen Kisnatch lach. Hans armar är mycket muskulösa och det sägs att han kan krossa en människas skall med bara en hand. Två kraftiga horn är vridna ner från hans huvud, klämmer in hans öron och ramar in hans ansikte. Ögonen är ett par stora gröna glober och skiner i mörkret, men de sägs även att han kan dölja dessa så han blir näst in till osynlig i mörker. Istället för näsa har han en mule. Denna mule är krossad och ser ut som att den blivit intryckt i hans skalle en gång för länge sedan. Kanske i strid med Ma'sharos'tian? På grund av mulens utseende är hans tänder missfärgade, skeva och sticker ut från överläppen. Han klär sig i ett bar kraftiga, svarta kängor, svarta säckiga byxor och en svart skjorta som sitter så spänt över hans kropp att man kan tro att han går med bar överkropp, då färgerna smälter ihop med hans svarta skinn.
Rapporter som är flera hundra år gamla berättar att han ofta går med två vapen, en stor yxa och en stor hammare. De få som sett honom gå i strid har berättat att yxan kan flamma upp i en svart låga, medan hammaren i en vit. Detta har gett vapnen namnen skuggans yxa och ljusets hammare. Varför en varelse som borde höra hemma i helvetet har ljusets hammare är ett mysterium. Det finns dock en rapport som nämner att Lasoras erbjöd Ma'sharos'tian hammaren vid ett av deras mycket sällsynta möten, varav den senare skall vägrat att ta emot den. Rapporterna nämner också att han kan ändra vapnens storlek så han kan hänga dem vid hans bälte. Senare rapporter nämner även ett brutet svärd som den väldig varelsen bär vid sin sida. Ingen vet var detta svärd kommer ifrån, men det påminner mycket om det svärd som ängeln Damora bar vid striderna mot djävulen Nariff, uppgifterna är dock inte bekräftade.
Lasoras är som sagt inte känd att angripa utan att blivit provocerad, men det sägs att han brukar söka sig till de platser där demoner lyckats ta sig ovanjord. En rapport nämner hur han stegat rakt genom en armé på femtusen soldater, för att sedan döda de tvåhundra demonerna som fanns där och sedan gått iväg, utan att ägna soldaterna en blick. Vid ett annat tillfälle ska han ha nästintill utplånat en Amarjisk här på nästan tiotusen soldater som anfallit honom. Han slutade döda människorna när de sista hundra soldaterna kastade sina vapen och flydde. En soldat, en löjtnant vid namn Eram Hanare, låg klämd under sin häst när de andra flydde. Till hans förvåning lyfte Lasoras bort hästen från honom, tittade helt kort på mannen och vände honom sedan ryggen. Hanare träffade på Lasoras vid ett fler tal tillfällen senare i livet, varje gång lyckades han få sina befäl att dra sig undan från djävulen.
Sista gången de två möttes, förde Hanare befäl var nästan tiotusen soldater på väg mot ett krig mot Amdoria. Hanare hade fört sina soldater rakt mot djävulen som kommit gåendes mot dem. Hanare befallde sina män att hålla händerna borta från sina vapen och inte möta Lasoras blick. När de båda passerade varnade hade Lasoras lyft sin hand, lagt den på mannens huvud och sagt något. Sedan hade han vandrat vidare. Det var först vid sin dödsbädd flera år senare som Eram Hanare avslöjade var Lasoras, den galne hade sagt till honom. *Du har vuxit, pojke. Lev väl.' Det sägs att Lasoras själv satt utanför Hanares hus när den gamle mannen slutligen somnade in.
Historien om Eram Hanares och Lasoras möten har blivit legendariska i Amarji och en staty har rest i huvudstaden Doran till minne av deras sista möte. Med Lasoras på väg åt ett håll och Hanare på sin häst åt det andra, med den väldige djävulens hand vilandes på soldatens huvud. Sedan dess pryder Lasoras huvud Amarjis fana, svart i det gula fältet.
