Dvärgdrakarna ser nästan exakt ut som Asmaji och Sultan, men betydligt mindre. Den vanligaste storleken på en dvärgdrake är som en stor häst, men väger betydligt mer. Medan jättedrakarna är ungefär tre gånger så stora. Det är osäkert om dvärgdrakarna är släktingar till dem stora. Att dem utvecklades till mindre efter den stora katastrofen för 300 000 år sedan som nästan utrotade jättedrakarna (endast tre stora som man känner till finns kvar). Eller är dem en helt ny art som utvecklats efter katastrofen. När en dvärgdrake sitter ner, sitter dem med bakbenen rakt fram och den långa svansen om sig. Ibland låter dem småbarn leka med svansen medan dem själva kan sitta och njuta av solen. En dvärgdrake kan bli ungefär 300 år gammal.

   De tama drakarna är något mindre än de vilda. En tam drake väger mellan 700 kg och 750 kg. Man vet inte riktigt orsaken till varför drakarna en dag vandrade in i människornas byar för flera tusen år sedan. Men deras samarbete har gynnat både drakarna och drakryttarna. Både i strid och jakt. Ibland har drakarna även används av drakryttarnas handlare som vill frakta riktigt tunga vagnar, då dessa varit för tunga för hästarna att dra. Det finns hästar i byarna, men de används sällan till annat än inom jordbruk och handel.

   Dem är otroligt nyfikna av sig och undersöker allt i sin omgivning så snart deras ryttare har hoppat av dess rygg. Dem är också mycket glada i lekar och kan ägna timmar för att leka tillsammans med barnen i byn. Inom leken bryr sig draken inte om vilken familj den 'tillhör' utan den leker med alla. En drake håller sig i regel till en och samma familj i hela sitt liv. Den följer sin drakryttare tills denne dör och går sedan vidare till dennes barn eller barnbarn.

    Den drake som står högst inom drakryttarnas byar borde vara den som byns ledare rider, men så är inte fallet. Visst har den draken en ganska hög ställning hos drakarna, men det är alltid den äldsta av drakarna som är deras ledare. Så snart ledardraken dör blir den som är äldst efter denna ledare. Vilket betyder att ibland kan draken som byns ledare rider vara flera generationer från att bli den verkliga ledaren.

   Drakryttarna själva är respekterade i alla samhällen. Dem är kända som goda krigare och deras helare (både män och kvinnor) är legendariska. Det finns drakryttarbyar i nästan alla dem norra rikena. Som längst söder ut finns det byar i landet Bura, det finns till och med en by i Spökriket, trots att drakarna oftast undviker det landet.

   En manlig drakryttare klär sig oftast likadant oavsett om han går till strid eller inte. En löst sittande skjorta och ett par oerhört säckiga byxor som är nerstoppade i dem höga, svarta stövlarna. Beroende på väder bär han ibland även en mantel. Till strid brukar en ringbrynja läggas till och drakarna kläds i tjocka stålplattor för skydd. Kvinnorna som inte går till strid bär ofta vackert utsmyckade klänningar, gärna med drakar på, med breda bälten som går runt livet. De bär aningen smidigare stövlar, ibland även skor, än vad männen gör. När dem går till strid klär dem sig i liknande kläder som männen.

   När man flyger långt med en dvärgdrake har man ofta på sig en speciell hjälm som är formad efter drakens huvud. Den används även i strid. Alla drakryttare tränas till att bli krigare, även helare och kvinnor. Helare används ofta som magiker och brukar göra det första anfallet. Vapen som används i strid är oftast det långa spjutet som slutar i en svärdsklinga. Det är långt så att det ska kunna nå hela vägen framför draken, utan att drakryttaren måste hålla i slutet av skaftet. Varje krigare bär också ett kortsvärd, dock föredrar man att använda spjutet även om man skulle tvingas till att strida till fots. Drakryttarna brukar säga att man blir 'ett med draken' när man går till strid.

   De vilda drakarna är aningen större än de tama. En vild drake kan väga upp till 800 kg. Även de vilda kan vara ganska nyfikna av sig, men undviker i regel all kontakt med de mänskliga raserna om dem absolut inte måste. Dem är aggressiva mot människor och de övriga raserna, dock inte mot klipptrollen av någon anledning. Även om de tittar misstänksamt mot varandra när de två raserna råkar mötas, håller de ett respektfullt avstånd och agerar artigt mot varandra.

   Drakarna lever i flock, på kanske hundra individer eller fler, som kallas för familjer. Även om inte alla drakarna inom familjen är släkt med varandra. Det brukar alltid vara två drakar, ett par, som leder hela familjen. Ledarskapet går i arv till detta parets barn och så vidare. Alla drakarna lever i ett livslångt par förhållande. Familjerna har kontakt med andra familjer, då oftast för att unga drakar som ännu inte hittat sig en partner skall få träffa andra unga drakar. Bortsett från dessa möten håller sig varje familj till sitt eget revir som ofta är mycket stora. De vilda drakarna finns överallt över den norra delen av världen.

   De vilda drakarna ser alltid på de tama med förakt i blicken. En vild drake håller sig så långt bort från en tam den bara kan om inte nöden kräver. En tam drake märker inte någon skillnad om det är en vild drake den möter förrän det är försent. Men en vild ser genast skillnad, då en tam gärna söker kontakt med den nya draken och nyfiket vill hälsa på den. Den vilda försöker då genast dra sig därifrån och agerar på ett hotfullt sätt för att skrämma den tama.

   Samare skiljer sig något från de andra dvärgdrakarna. Han är större än någon annan dvärgdrake man någonsin har träffat på. Han väger nästan 900 kg och är en vandrande katastrof. Han är född vild, men av orsaker som är okända vandrade han en dag för snart 120 år sedan in i drakryttarbyn Olasi, tre dags ritter öster om Terabelle i Amdoria. Han var skadad, med bland annat ett djupt sår på högra kinden från mungipan upp mot ögat. Han ska endast tillåtit byns helerska att komma nära honom. Hon helade honom, men lyckades inte helt. Än i dag syns det vita ärret på hans högra kind som drar upp mungipan till ett elakt leende. Han bär nästan alltid ett bistert uttryck och har inte samma nyfikenhet som andra dvärgdrakar. Helerskan var den första som någonsin fick rida på honom och han har sedan den dagen valt sina drakryttare till skillnad från de andra drakarna i byn, som håller sig till en enda familj i hela sina liv. Han kallas ofta för den galne draken, eller för Samare den vilde.

   Den nuvarande drakryttaren som rider på draken Samare är Mira Mashok. Samare fann henne en dag i skogen inte långt från berget Draktand när hon bara var ett spädbarn. Samare är inte förtjust i barn, men av någon anledning tog han upp och bar iväg med henne. Han tog henne till dem två jättedrakarna (Asmaji var försvunnen vid detta tillfälle) då han inte visste vad han skulle göra. Mira växte upp hos de två och när hon fyllde sex visade hon prov på magi. Detta gjorde att drakarna bestämde att hon måste lära sig av en människa. Samare tog då med henne tillbaka till byn Olasi och helerskan Ama Sikari, som var hans drakryttare vid denna tid.

   Här formade Mira och Samare det band som dem har idag, som far och dotter. För första gången tog Samare till sig en drakryttare som ännu inte var vuxen och för första gången medan hans nuvarande ryttare fortfarande var i livet. Medan Ama lärde Mira konsten i helandet, lärde Samare henne hur hon kunde leva ute i det vilda och att strida. Han tog henne tillbaka till sin familj och presenterade henne för dem. För första gången blev en människa en medlem av en familj vilda dvärgdrakar.

   Mycket tack vare Samares undervisning har Mira blivit kallad en av med tre mäktigaste krigarna i världen. Dem andra två är Asama Mashok, hennes make, och Drashin, båda generaler hos drakriddarna. Sedan Ama dog är Mira den skickligaste helerskan som världen känner till och är ofta kallad till det kungliga palatset i Terabelle för att vårda kungafamiljen.